Efter intervju i Sundsvall blev jag placerad som kronofogdesekreterare i Västervik. Efter ett halvår fick jag utbytestjänst i Oskarshamn, där jag blev kvar i över fyra år. Jag kom till kontoret i Uddevalla år 1980,
där jag blev biträdande kronofogde. Sören Robertsson var chef med stort C,
och jag kommer ihåg hur jag upplevde, att personalen, när de talade om
kronofogden, alltid bara menade honom. Lokalerna i Uddevalla var fruktansvärt
trånga och omoderna, så jag tyckte mig förflyttad till medeltiden. De
kamerala (alla kvinnor) var verkligen servicepersonal till de exekutiva
(förrättningsmännen) och kronofogdarna utom en, som hade uppgiften att vara
kontorsdrake och vakta de andra. Den uppgiften tog hon på så stort allvar,
att t ex övertidsarbete var omöjligt, om hon inte hade tid att vara kvar och
vakta. Efter mindre än ett halvår flyttade vi
till de lokaler vi har idag i förvaltningshuset Hvitfeldt i centrala
Uddevalla. För mig innebar det ett kliv in i 1900-talet igen, och vi fick
till och med elektroniska räknemaskiner med remsa. Det var ett sensationellt
lyft för e-målspersonalen att kunna räkna ut räntan på maskin. Faktum var att
när jag kom, fanns det fortfarande små böcker med räntetabeller för olika
räntesatser. Mitt minne av tiden på Uddevallakontoret
före länsreformen 1 juli 1988 är, att vi under åtta år höll på med jobbet,
och trodde att det inte skulle vara möjligt att genomföra några större
förändringar av vår verksamhet. Trots alla organisationsutredningar som varit
innan, var ju organisationen i princip oförändrad sedan år 1965. Mot slutet av perioden höll sig chefen
borta mer och mer, eftersom han deltog i utredningen om länsmyndigheter som
expert, och ett par månader före dagen D försvann han definitivt, för att börja
förbereda sin tillvaro som LKD (länschef) i Vänersborg. Då ärvde jag
chefsskapet i Uddevalla, som blev en avdelning i Göteborgsmyndigheten. Egentligen skulle man väl säga dagen G,
eftersom förändringen innebar början på göteborgiseringen för oss. Det
började med att ledningen i Uddevalla satt med i en länskommitté, som under
ledning av indrivningschefen på mycket hänsynsfullt sätt förvandlade
Uddevallakontoret till en miniatyr av Göteborgskontoret. Vi blev egen
avdelning med en fältenhet och en kontorsenhet. Vi hade allt som fanns i
Göteborg utom TSM (konkurstillsyn). Vi hade UHR (utlandsmål) för hela länet.
De första åren var något av en smekmånad, men sedan ökade kraven på
anpassning (=enhetlighet). Nya system för styrning och ledning
utvecklades och praktiserades. Policydokument i alla tänkbara och otänkbara
ämnen såg dagens ljus. Vad tycks om: "Sexuella trakasserier - ett led i
vår motivationspolicy". Jag kan lova, att det hade aldrig hänt på Sörens
tid. Styrsystemen medförde, att
åtgärdsprioritering, löneexekution, avskrivningprinciper, dokumentation,
internkontroll och massor av andra rutiner anpassades till
Göteborgskontorets. Dessutom minskade våra anslag smygande - och
personalstyrkan givetvis också - i förhållande till arbetsmängden. Vi var
därför till slut själva tvungna att växla ner till att bli en fältenhet med
ett litet kansli, e-målskassa, supro och försäljning av lös och fast egendom.
Där var vi år 1997. En fältenhet med specialfunktioner, men utan UHR och
borgenärsfunktion efter konkursbeslutet. Det kan låta som om jag tycker att det
blivit sämre, men så är det inte. Tvärtom. Vi i Uddevalla har själva drivit
på i förändringsarbetet hela tiden. Tillsammans med Norr i Göteborg var vi
till exempel först med att utbilda kameralexekutiva och dela upp indrivningen
på NI och PI. Vi var pilotgrupp för BOK-projektet, och de flesta
förändringar, som skett på vårt kontor, har tillkommit på vårt eget
initiativ. Vad kan man lära sig av detta? När en stor organisation möter en liten
behöver det inte gå som det gjorde för indianerna. Vi tycker inte vi sitter i
ett reservat utan att kunna påverka vår framtid. Tvärtom tror jag att vi
påverkat helheten i högsta grad genom att ligga i framkant på utvecklingen
och alltid ställa upp som pilotenhet, när nyheter skall prövas. Kanske
göteborgarna, om de upptäcker det, ibland klagar över alla uddevallapåfund,
som finns i handläggningen. Nu skall stora förändringar göras igen,
och jag har lovat ledningen i Göteborg att jag hela tiden skall försöka
"bevaka de underkuvade folkens intresse". Det är ungefär samma
personer, som styr den här gången, och jag kan försäkra er, att det kommer
att bli djupgående förändringar på alla plan. Det gäller att hänga med i
tankegångarna, så att man inte blir överkörd, när tåget kommer farande. Man
brukar rita organisationen ibland som en pyramid med en smal topp och dimma
mellan spetsen och basen. Genom diskussioner mellan chefer på alla nivåer och
nätverket kanske en del av dimman skingras. Förändringar, som man är bekant
med i förväg, är aldrig lika skrämmande. |
|
Uppdaterad
2009-12-19 |